Sådär då, få var den maran över och jag som sett fram emot den som tusan men tränat alldeles för dåligt senaste 5 veckorna fick lov att bryta efter 3,4 mil. Jag kände mig så sjukt stark och stabil, jag hade en bra fart på ca 11-12 km/Tim hela vägen, lätta ben och ett glatt humör. När jag sprungit ca 2,6mil var jag tvungen och plåstra om tårna och byta skor. Tog det lugnt och pratade med min hejarklack som i vanlig ordning var på plats (bästabästa) och satte på mig ett extra knäskydd. Hade tejpat båda knäna då jag hade ont sen innan. Up and away glad i hatten så stack jag iväg igen och kände direkt att SHIT, det där gör jävligt ont. Vänster knä ilade och kändes som att det skulle knäckas. Riktigt läskigt. Men jag sprang på och stannade vid en vattendepå för att dricka lite (sjukt varmt igår) och när jag sen skulle starta igen så gick det bara inte. Det gjorde så galet ont så jag tog mig framåt genom att gå en stund. Sen började jag springa och jag kände själv att smärtan domnade bort efter ett tag vilket skrämde mig. Sen högg det till igen och jag plockade upp telefonen för att ringa min kille. Jag tror att jag behövde höra någon säga åt mig att bryta. Han var tydlig i Sina order om att kliva av direkt, tänk om jag skulle springa sönder knät för alltid. Var det värt det?
Svaret var enkelt, jag bröt då loppet vid 3,4 mil och haltade gråtandes av banan. Det var tufft att behöva bryta när jag visste att jag hade så mycket mer och ge. Jag var inte trött och benen var riktigt löparlätta. Jag hade kunnat springa hela banan utan problem om det inte vore för knät. Men som sagt, skulle det vara värt det i efterhand om knät aldrig blev bra igen? Absolut inte.
Jag är stolt över mitt beslut så det sällan finns i mitt vokabulär att Ge upp! Det är bra att satsa på nästa mål istället och se till att träna ordentligt hela vägen fram tills dess. Jag vet ju att jag hade klarat det, så trots att det känns surt så är jag glad att knät nu får läka ordentligt och att jag faktiskt är i en sjukt bra form. Nästan vilat i 5 veckor och ändå kunna ställa upp i ett lopp och faktiskt springa 3,4 mil. Love it!!
Tokladdad innan start.
Urstark efter 12km
Omplåstring vid 2,6 mil och byte av skor.
Nu är det bara och gå vidare mot framtiden. Mission nu är att äta rätt, träna bra och att få kroppen i det bästa skick jag kan. Nu är den lite äldre än vanligt, men det går snabbt att ändra på;)
Heja heja